Yrvaken blogg, - Vad är det man håller på med?

Efter en lång tids "vila" så har jag skakat liv i min blogg igen.

Den somnade stilla in i våras p.gr. av skrivkramp och brist på fantasi,

och i fortsättningen blir det nog inte så många fyndbilder som jag skulle önska, för tiden vill ju aldrig räcka till!
Jag beundrar verkligen alla er "Retrobloggare" för alla fina bilder ni visar! 

Men mitt intresse för gamla saker, vackra saker, roliga saker, - och gärna från 50-60-talet, det somnar nog aldrig!

...och att dela sitt intresse med andra är ju så kul!

Det man hittar på loppisrundan är alltid lika oväntat och överraskande, man vet ju aldrig vad man har, -eller inte har, med sig hem, vad man har fått se, och vad man kanske har lärt sig.

Här är ett favoritfynd, varje gång jag ser dom så ler jag!

  Nu får min blogg får en chans till, få se vad som blir av den...

 -----------------------------------------------------------

Funderingar

Ibland, när jag läser andra bloggar, mest retrobloggar, och ser alla fina saker som fyndats, så undrar jag,

 ...Vad gör man av allting???

Kommer Du ihåg alla saker du köper?

Hittar Du den där kaffekoppen du köpte för två år sedan, när du väl har kommit över fatet som hör till?

Kanske Du har en ladugård, eller ett stort hus, eller kanske ett uppvärmt magasin med numrerade hyllor?

...OCH VAD I ALLSINDAR ÄR DET MAN HÅLLER PÅ MED??????

Är vi vår tids skrotnissar/skrothandlare?

Har vi drabbats av "samlarmani", mao, är vi maniska, och inte har någon vettig förklaring till vårt samlande?

...Eller har vi plockat fram ett urtidsbeteende, då vi var tvungna till att samla för att överleva?

Knepiga och intressanta frågor, tycker jag.

 I lördags, på ett litet loppis i min närhet, fick jag se denna Eden tillbringare från Rörstrand för 35 kr.

Då må jag lida av alla dessa åkommorna tillsammans, för den kan man väl inte gå ifrån, även om man inte samlar på just den servisen?

...Eller det kanske man kan, vad tycker ni?

I mitt nästa inlägg ska jag berätta lite om hur mitt samlande ser ut...

Vinterkväll

Den 12 Februari på kvällen...
Vi går på en  beckmörk liten byväg i Dalsland.
Stora vita flingor lägger sig i mitt hår, jag  märker att det är ett ymnigt men stilla snöfall, trots att jag  knappt ingenting ser i mörkret.

Mina tre små Shi-Tzu finns alldeles i min närhet, jag hör dom tydligt, och Bamse, min dotters stora vackra hund finns också här någonstans.
 Hans långa ben förflyttar honom raskt långa sträckor, så ibland får ficklampan lokalisera honom, men oftast hörs hans andetag tydligt när han går och nosar i snön.

Han älskar snö och njuter av vinterkylan!
Hans liv började dock inte så bra.
Han "hittades" av min dotter, som vid den tiden bodde i Belgien. Han var sex månader, satt i en bur i en "djuraffär", och hade så suttit sedan han som liten valp kom dit från Tjeckien där han är född.
Hon köpte den arma hunden som inte ens vågade gå över en tröskel.

Men därefter fick han så sakta börja lära sig att leva, och numera är han en go och glad, jättestor hund med ett hjärta av guld!

Så här ser han ut, Bamse, Jag blir så glad varje gång jag ser på honom och känner en sån tacksamhet över att han slapp ur den där buren!

Januari månad lider mot sitt slut, kylan har nypt i kinderna, fingrar och tår har varit iskalla ibland men visst är det ändå härligt med vinter och snö!
Det finns ett speciellt lugn över tillvaron nu, stelfrusna sjöar, kala träd och buskar, ingenting växer. Men långt ner under snön finns livet ändå, och snart ska det börja gro, växa och slå ut igen!
Mitt intresse för allt som växer får vila nu, men jag tittar ändå ibland på mina trädgårdsbilder från året som gick, och minns hur vackert det var!

Kort introduktion

Vem är jag? Vet knappt själv, men jag har ett brinnande intresse för gamla vackra saker. Går ofta på loppis, second handbutiker och auktioner. Har samlat på mig en del under åren och gör fortfarande...

• Föddes på 50-talet
• Tonåring på 60-talet
• Egen familj på 70-talet
• Decennierna då livet rusade på, 80- och 90-talet. Tre småbarn, karriär, hus och hem. En tuff tid, när man tänker tillbaka.
• Skördar frukterna från de frön jag sått, 2000-talet.  Decenniet har präglats av ett eget företag, ett litet blomstrande sådant. Tuffar på i vardagen och tar mig tid att njuta.

Min unga, vackra skateboardåkande arkitekt, min yngste son, gossen som förverkligar mina drömmar, och som lever så som jag hade önskat leva! Åh, vad jag älskar våra stunder av intressanta samtal!

Min dotter, mellanbarnet den efterlängtade flickan. Hon blev en sökare, reste och reste. Har lämnat delar av sitt hjärta på många av jordens mest avlägsna platser. Hittade till slut sin trygghet i Bryssel! Min älskade svärson Raphael, språkgeniet, vågade steget att flytta hit till Sverige! Nu är de nära oss, och jag har fått två belgiska, och två svenska barnbarn! Älskar dom!

Min förstfödde, kämpen, den allvarsamme, som tar livet på största allvar. Vill så gärna locka fram hans glädje och hans leende ...svårt, men när jag lyckats, så lever jag länge på det! Han lever så som man levde förr. Ett hus bygger man för att leva i för alltid, kvinnan man väljer är naturligtvis för alltid, barnen, ja, de är naturligtvis det viktigaste i hans liv. Jobbet, där satsar man allt. Och självklart, då blir man värdefull. Mitt hjärta, du ger så mycket och begär så lite!

Nu är tiden inne att odla mina egna intressen!

Min man, Olle huvudpersonen i mitt liv, är pappan, den jag valde, den jag älskar, och som stöttar mig i allt...

...eller i alla fall i det mesta.